Tänk så många gånger man har gråtit...
Igår hade jag överdrivet tråkigt. Jag tyckte synd om mig själv, för vi har redovisning om en vecka, och jag får inte kontakt med någon som kan hjälpa oss med vårat arbete.
Sååå jag satte mig och kollade på Youtube och hittade massa disneyfilmsmusik. Och jag kan inte förklara hur mycket jag älskar Disney. Jag tycker ju självklart inte att det är lika bra som jag tyckte när jag var liten, men det är den där känslan jag får.... det känns som att man är liten igen, utan några bekymmer, man lekte hela dagarna och det fanns inget man var tvungen att tänka på. Sen började jag även tänka på hur många gånger jag har börjat gråta för dom där Disneyfilmerna. Och då kom jag på att alla dom som är mina favoritfilmer fick mig att börja gråta.
Värst var nog "Landet för längesen". Då sprang jag upp till min mamma och gråt hur länge som helst. Sen även "Micke och Molle": Urs den är så sorglig när dom blir ovänner.
Nu ska jag ladda ner några hade jag tänkt. De två ovan, Poccahontas, Lillasjöjungfrun, Ringaren i Notre Dame (som jag kommer ihåg att jag såg hos Matilda för första gången. Den kvällen minns jag så väl. ) även Alice i underlandet, för den har jag inte sett, Alladin, och de 7 dvärgarnas kusiner. Så sjukt bra film, hade den när jag var liten, men en av mina dagiskompisar snodde den :P
Sen ska jag ladda ner Lotta på Bråkmakargatan. HAH! När jag kollade på det igår höll jag på att dö av skratt. Den syskonskaran är ju för fan jag och mina syskon. Storebror, storasyster och sen sladdbarnslillasystern som blir mobbad för allt. :P Det är ju 99 % Nybergsyskonen.
Puss
